Fråga: Jag sålde ett torp med en grävd brunn i juli 2007. Ingen professionell undersökning av fastigheten gjordes. Vi var ägare i två år och torpet är cirka 150-200 år gammalt. Tidigare ägare uppgav att de i 40 år aldrig har haft vattenbrist. Vi upptäckte inte heller några tecken på vattenbrist. Varje vår tömde vi brunnen helt och brunnen fylldes direkt. Inför försäljningen fyllde vi således i: ”Nej, alltid god tillgång” i frågelistan på frågan om vattenmängden någon gång varit otillräcklig, eftersom detta var vår erfarenhet.
Vi blev kontaktade hösten 2007 av köparen via mäklaren med frågor om brunnen. Köparen menade att han inte någon gång fått upp vatten från brunnen. Vi svarade naturligtvis som ovan. Hösten 2008 kom ett brev från ägaren om krav på ekonomisk ersättning eller rättstvist. Efter konsultation med advokat tillbakavisade vi kravet. Nu har vi blivit kontaktade av ägarens advokat utifrån samma krav. Kan vi bli ersättningsskyldiga på grund av dolt fel med tanke på att vi redovisat vår erfarenhet av vattnet? Spelar fastighetens ålder in och att köparen inte fullgjort sin undersökningsplikt? Med hopp om snabbt svar!
Svar: Jag tror inte att detta kommer att bedömas som ett dolt fel eller som en felaktig uppgift från dig. Brunnen har fungerat för ditt och tidigare ägares behov. Brunnen är gammal och gamla saker får man tåla att de upphör att fungera. Det kan ju vara så att den nya ägaren har använt brunnen med större uttag än vad ni gjort och att brunnen därför sinat. Det kan ju också finnas någon annan orsak som gjort att brunnen sinat, exempelvis schaktarbeten på tomten eller dylikt. Jag tror köparen tyvärr får tåla detta problem.