Radon

Radon är näst efter tobaksrökning den vanligaste orsaken till lungcancer och ju längre tid du tillbringar i ett radonhus och ju högre halter du utsätter dig för, desto större är risken. Därför tycker Strålsäkerhetsmyndigheten att alla bostäder med markkontakt bör få radonhalten mätt.

Förhöjda halter

Redan nu vet vi att en halv miljon bostäder i Sverige har förhöjda halter av radon. Ring därför till kommunens miljökontor för att höra om det finns markradon i området. De flesta kommuner har områdeskartor som visar risken för förekomst av radon. De vet också om radonprover har tagits i det hus du är intresserad av, eller i närliggande hus. Be i så fall att få ta del av de siffrorna, vilket de inte kan neka dig.

Radon räknas inte som ett dolt fel utan det är upp till dig som köpare att ta reda på fakta.

Enligt hälsoskyddslagen kan myndigheterna kräva att husägare sänker radonhalten under gränsvärdet 200 Bq/m3 (becquerel per kubikmeter). Landets kommuner kommer i framtiden att få skärpta krav på att finna radon i bostadshus. Man räknar med att det finns 2 miljoner bostäder, då även inräknat bostadsrätter och hyreslägenheter, som behöver mätas.

Radon från tre ställen

Radon kan komma från marken, vattnet eller byggmaterialet.
Blåbetong och blå lättbetong, som tillverkades mellan 1929 och 1975, avger mer radon än andra byggnadsmaterial som är baserade på sten. Det användes under de här årtalen i inner- och ytterväggar, i bjälklag och även i grunden fram till 1978. Blåbetong finns i 10 procent av alla hus i Sverige och är inte tillåtet att användas som byggmaterial i dag.

Markradon existerar alltid men utomhus späds det snabbt ut. Radonhaltig luft kan dock lätt sugas in i huset eftersom lufttrycket inomhus oftast är lägre än ute.

Mät radonhalten under vinterhalvåret

Vill du mäta radonhalten ska det helst göras under vinterhalvåret. Det finns ett snabbtest som tar mellan två dagar och ett par veckor att utföra. Då beställer man spårfilm från kommunens miljökontor eller ett mätlaboratorium. Filmerna hängs upp på två ställen i huset — i sovrummet och i det mest använda rummet förutom köket — och kostnaden är cirka 250-400 kronor. En del kommuner utför testerna kostnadsfritt.
Det finns även ett längre radontest som är mer tillförlitligt. Då är mättiden minst två månader.

Radonhalten kan variera kraftigt beroende på vilken årstid det är. Dessutom påverkas radonhalten av hur varmt det är inomhus, var vinden kommer ifrån, vilket ventilationssystem huset har och hur ofta man vädrar.
Hinner du inte vänta på testresultatet kan du ta med radonförekomst som ett förbehåll i köpekontraktet.

Pengar eller hälsan?

Under lång tid har jag uppmanat husköpare att kolla radonhalten i de hus de är intresserade av. Många gånger har radonmätningar redan utförts och då har du som husspekulant haft möjligheten att ringa till kommunens miljökontor för att få ta del av resultaten.

Men under senare år har allt fler kommuner börjat vägra lämna ut uppgifterna.

Horribelt!

Köparens lagstadgade undersökningsplikt lägger det på våra axlar att ta reda på om det finns radon i huset. Men sedan lägger en del kommuner (dock inte alla) krokben genom att vägra lämna ut uppgifterna.

Vill de att folk ska bo i radonhus och bli sjuka, eller? Ska vi tvingas köpa ett hus fullt med radon och först efter köpet få reda på att det är radonskadat? En riktigt utförd radonmätning tar nämligen några veckor att utföra och ska göras under vinterhalvåret.

Det kommunfolket stöder sig på när de nekar är ett rättsfall från 2007, då ett radonsaneringsföretag i Upplands Väsby försökte få ta del av radonmätningarna i kommunen. Ärendet gick upp i Kammarrätten i Stockholm som gav kommunen rätt, de behöver inte lämna ut uppgifterna. Kammarrätten menar att det är sekretess på mätningarna.

Den enda slutsats jag kan dra är att man vill skydda husägare så att radonhus inte sjunker i värde.

Men vad är viktigast – pengar eller en bra hälsa?